Uppladdning

En vecka ledigt från jobbet... Vad passar inte bättre än att hoppa på Säfflebussen och åka ner till Årjäng, för att där hoppa in i en fullpackad Citroen Berlingo som tillfälligt förvandlats till en rymdraket med Filip bakom ratten. Med näsan pekandes mot Norge for vi mot Jotunheimen och dess 2000meterstoppar.

Med vädret på vår sida var planen att vi skulle klättra Nordvesteggen på Galhöpiggen, en 6 repor lång klippklättring på "Baksidan" av Norges högsta berg. Innan vi begav oss dit var det dock dags att friska upp minnet lite på Svellnosbreen, en av glaciärerna i närheten av piggen.

Någonstans i våra bakhuvuden fanns orden Karbin-i-Karbin, en metod som vi lärt oss under en veckas glaciärtur vid Oxtindan ett år tidigare. Det var nog tur att vi startade en timme innan dagens guidade tur till glaciären, för vi måste ha sett ganska komiska ut när vi stod där vid moränen och vände och vred på karbiner och slingor, samtidigt som vi kliade oss förbryllat i skallen.

Äntligen!!! Efter en halvtimme i ett porlande regn var vi så klara, minnet hade till slut kommit tillbaka och vi var redo för en dag ute på glaciären. Det blev en hel del snabba och smidiga säkringar, en massa hopp över tio meter djupa sprickor och en hel del annat skoj innan hungern tog över och vi återvände i full gallopp ner till värmen i Spiterstulens fjällstation.

Efter en halv sovmorgon var det så dags att återigen hoppa in i rymdraketen och köra upp till Juvasshytta. Vi valde att ta den korta vägen till insteget på Nordvesteggen. Istället för åtskilliga höjdmeter över rutten glaciärsnö blev det stenskravel och kalsongväder fram mot berget, inte helt fel efter en hel del regnande tidigare i veckan.

Så var vi då framme vid veckans höjdpunkt. Med en pinkplats som slår det mesta fick vi gott mod igen efter att ha insett att vi glömt föraren i rymdraketen vid Juvasshytta. Ett knepigt och sannerligen luftigt insteg tog oss upp för första replängden. Klippan var torr och det fanns gott om fina hyllor att klämma in storskorna på. Som andreman njöt jag av utsikten och blev speciellt glad när jag hittade en friend fastkilad bakom ett block. Efter lite pillande och kraffsande hade jag så fått budgeten för turen att gå jämnt ut :)

Leden fortsatte uppåt och Filip byggde standplats efter standplats pga vårt korta 30m rep. Leden var ju satt till 6 repor med ett 50-60metersrep. Efter en halvtimmes klättring kom så molnen inrullandes mot oss där vi satt halvvägs upp på väggen. Ett lätt hagel började så småningom falla ner på våra redan så kalla händer och Filip satte in en högre växel fram i täten. Fort gick det även att gå som andreman, särskilt när jag en gång fick loss kilarna vid en standplats genom att lyfta på ett blocket dom låg under. Leden var riktigt lös hela vägen upp och jag var tacksam för att vi hittat en reservhjälm åt mig innan avfärden. Stiligt fastsatt med en Prusik runt hakan var den en bra försäkring mot de ständigt fallande stenarna.

De sista replängderna bjöd på såväl is som snö och vi var glada när vi med 60 meter kvar kunde gå med löpande säkring över stenskravel och stora block som erbjöd strålande naturliga säkringar, om än lite väl dynamiska :)

Efter 9 replängder stod vi på toppen och kunde värma oss inne i toppstugan. Det blev några misslyckade rumpåkningar på vägen ner och väl tillbaka till tältet vid Spiterstulen kunde vi så äntligen njuta av en varsin mellanöl och en god bok! Innan det blev sängdags han vi även med en trerättersmiddag ute i värmestugan. Det blev tomatsoppa med bacon till förrätt, spagetti med bacon och grönsaker till huvudrätt och sist men inte minst dagens höjdpunkt! Nachos med en massa ost, grillade över gasolköket :)